Fnular och funderar...

Detta har varit en riktig familje helg. Fast i dag delade vi upp oss lite. Jag och Waldemar cyklade ner till badet medans Jonas och Loke stannade hemma och städade/sov. Jag vågade inte bada med Waldemar på grund utav mina sår. Ska ringa bvc i morgon bitti och höra om jag kan komma inom under dan.
Under tiden Waldemar badade satt jag på en stol vid sidan utav lilla poolen, hade en bra bok med mig som underhållning. Ni kanske tycker jag är en tråkig mamma som tog en bok med mig. Men herr Waldemar badade i nästan tre timmar och var inte det minsta intresserad utav att leka med mig som satt "på land" därimot ropade han så fort han skulle visa mig något. När jag sitter där och svettas (det är olidligt varmt och hög luftfuktighet inne på ett badhus om ni inte kännde till det) så kommer det in en till synes hög gravid kvinna. Hon slår sig ner breve mig och jag kan inte låta bli att komentera när hon pustar åt värmen. Vi började prata och jag tittade farsinerat på hennes mage och konstaterade att jag hade en likadan för ett år sedan. Men det känns så otroligt långt bort att jag hade en så stor mage! När vi sitter och pratar graviditeter, förlossningar och barn så säger hon bara att det var bara 10 månader sedan hon var gravid sist. Och det är därför hon är så stor nu för hon han inte gå ner gravid kilona efter den förlossningen innan hon blev gravid igen. Jag kännde mig jätte förvånad för hon satt där höggravid, hennes man badade med deras son som var i Waldemars ålder. Ingen bebis?! Så jag säger "Oj det var tätt mellan barnen..." och svaret får mig att reagera ännu mera "Ja fast hon dog.". . . . . . Jaha?! Vad säger man?! Hon kontrar med "Detta är beräknat nästan samtidigt, dagen efter bara. Men jag tror inte det kommer gå bra den här gången häller. Känner det på mig.". Jag är en öppen snack sjuk människa men detta blev helt plötsligt väldigt intimt. Vi fortsatte prata nästan en timme till... Jag hoppas verkligen detta går vägen för henne! Hennes dotter dog i magen i plötslig spädbarnsdöd i v 38, den här gången kommer hon att sättas igång i v 37. Fy fan rent ut sagt vad hemskt! Hon kommer finnas med mig länge i mina tankar..

Ikväll när jag skulle natta Waldemar gör han ett utav många underbara utalanden som bara barn kan göra. Han började predika för mig att jag minsann inte fick äta godis med socker i! För då får ju Loke i sig sockret och socker är inte bra för små barn. Det kan förstöra dom, och han vill inte att hans Lokis ska bli förstöd. "Så mamma nu lovar du att inte äta godis och socker, för det är farligt för Loke!" så var det bra med det. Undrar vad han ska bli när han blir stor?!

Vad ska jag bli när jag blir stor då?! I dag har jag gått igenom hela arbetsförmedlingens platsannonser i städer som ligger hyffsat bra till för mig. Hittade några riktigt intressanta jobb som jag ska söka. Måste bara få ihop ett CV och personligt brev samt ett gäng referenser. Ursch jag är verkigen usel på sånt!! Det är så otroligt svårt... =(
Dessa annonser fastnade jag för.

• Kriminalvården (Har funderat i dom tankarna länge!)
• Boende stödjare (Natt jobb, det gillar jag!)
• Service planerare (Teknisk utbildning?! Det har inte jag...)
• Media säljare (En ny sälj branch för mig..)
• Växel telefonist (Är lite rädd att det blir enformigt)
• Telenor säljare (fast jag skulle nog hällre satsa på andra jobb inom telenor... ska se vad jag kan rota fram bland mina gamla kontakter)

Det finns lite andra jobb jag också skulle kunna tänka mig. Tänkte lista dom så att jag har dom någonstans. ;-) Ni får gärna kommentera vad ni tycker om mina val och ideér...

• Djursjukvårdare (Utbildningen ligger tyvärr i Skara)
• Fastighets mäklare
• Frisör (För dålig arbetsmarknad)
• Försäljnings ansvarig över sälj team
• Barnmorska (Utbildningen är för lång)
• Hotell receptionist
• Bilförsäljare
• Hovslagare (Men fixar ryggen det?)
• Vårdare på undomshem
• Vårdare neonatalen
• Ambulans förare
• Polis (Men chansen att jag kommer in är obefintlig)

Oj vilken lång lista det blev ;-) Ja jag vet att det finns vissa utav mina trogna läsare som skulle uppskatta om jag pluggade till något. Eller först och främst klarade av gymnasiet. Men de där med att plugga... ursch nej det är inte jag. Visst jag kan tänka mig att plugga. Men då får det gå fort, inte 5 år innan jag är klar och så.... det är ju nästan en hel livstid!