måndag 1 december 2008

julhandel, julpynta, julbak, julskyltning, 48års fest...

...jag säger bara första advent.
Helgen har varit riktigt trevlig, fast jag har varit väldigt trött. I lördags så hoppade jag över att åka och julhandla med Jonas och Waldemar. Stannade hemma och vilade på soffan istället. Det var väl behövligt. På eftermiddagen kom Emma hit och gjorde sin pepparkaks deg och sen kom Jim hit och vi åt tacos gemensamt innan det var dax att köra in till Lund. Jossan och Andreas fyllde båda 24 år i lördags. Smart de där att välja en respektive som fyller år på samma dag som en själv. Fast jag är oxe... och jag är envis och enstörig så jag ska nog vara glad att inte Jonas fyller år på 1 maj han med. Räcker med Loke 29 aprill och pappa 8 maj. Vi hade jätte trevligt i lördags kväll, ville verkligen inte åka hem. Körde vid 22 och det var alldeles för sent för vissa herrar... kändes lite vemodigt att köra faktiskt!

I söndags var det 1 advent och julskyltning här i byn. Efter att ha stått på antal julskyltningar och julmarknader hemma i norrtälje så känns detta här ganska fattigt. Det är scout kårerna som håller stånd och säljer lotter, hemslöjd och kalendrar. Det är lions som ligger bakom samtliga event här i byn och dom har sina små kurer där det delas ut julgröt, säljs lotter, kaffe och korv. Bengans säljer klenetter för hutlöst mycket pengar och kön dit är otroligt lång. Klenetter är gott, fast det ska vara bobos annars får det vara. Som att åka till gränna för att köpa polka gisar. Trams... man åker till Norrtälje och äter Arnes när dom fortfarande är varma och mjuka. Då är dom som godast! Åter till Staffanstorp, det största med hela julskyltningen är i alla fall att det ställs upp en brandbil med tillhörande brandmän mitt på torget vid badet. Alla luckor och dörrar är öppna och ungarna får prov sitta! Jag saknar körerna som sjunger julvisor, försäljarna som säljer vilt korv och andra sånna där konstiga korvar. Jag saknar hela jul stämnings grejjen. Detta är bara ett litet välgörenhets jippo och ett "träffa gamla bekanta" arangemang. Är jag negativ?

Här hemma kom i alla fall ljustakar upp i fönstrerna, julduken kom fram, jonas efterlängtade belysning på balkongen och lite annat sånt små mys kom upp. Jossan, Anderas, Emma och Jim var här och vi bakade peppar kakor (läs: Emma), lussekatter (läs: Jossan & W) samt gjorde en god söndagsmiddag med juliga kyckling fileér (läs: Jag). Dom andra tre då? Ja dom var moraliskt stöd åt varandra på soffan. Men jag tror att dom hande ganska trevligt. Waldemar och Jonas skar faktiskt äpplen och hängde på tork i taket.

I dag har Waldemar varit hemma ifrån dagis... helgen har slitit lite på honom med lite för sena kvällar och mycket på dagarna. Så jag tyckte att han kunde få slippa dagis om han ville. Vi har jobbat i parfym affären ett par timmar på morgonen, waldemar har hjälp till hos Jossan en stund också. Efter lunch åkte vi ut till stallet och Waldemar fick rida en sväng på Dunder. Han tyckte det gick fort när vi travade och då sa jag att han sprang fortare än super zebran. Och då blev han glad och tyckte det var roligt. Lustigt det där. Han fick hjälpa mig att ta in dom andra hästarna, han såg lite tveksam ut när jag gav honom Granette (som är över 1.60 över ryggen) men han tog in henne helt själv! Och hon gick som ett ljus efter honom och riktigt tassade försiktigt.

Jag skulle igentligen lagt ut bilder ifrån lussebaket. Men klockan är kvart i tio och jag är jätte trött och Loke vill inte sova. Så jag orkar icke leta reda på kameran och sladdar för att föra över bilderna i datorn. Ska försöka ta tag i mig själv i morgon och fixa det.

Natten till lördag fördes hon vidare ifrån drömmarnas land till Nangiala... allt gick lugnt och fint till. Hennes båda barn fanns vid hennes sida. Jag är glad för hennes skull att hon slapp ligga och vänta längre. Hon förtjäntade ett värdigt slut efter sitt nästan 100 åriga friska liv.
Vila i frid Svea,
vi ses igen...

1 kommentar:

Morrica sa...

Du skriver så bra, jag gillar verkligen hur du använder språket för att förmedla den lite tillgjorda stämningen vid julskyltningen i det lilla samhället. Och så slutklämmen, så enkel, så träffande, så mycket den säger.